I juni var Rinkeby Folkets Hus verksamhetschef Fardosa Omar bjuden till middag på Sagerska palatset för att berätta om kulturarbetet i Rinkeby Folkets Hus. Statsminister Ulf Kristersson och kulturminister Parisa Liljestrand fanns på plats.
Bland gästerna märktes förutom Fardosa, chefen för Kungliga biblioteket Karin Grönvall, VD för Unga Klara Stefan Hansen, ordföranden i Läsrörelsen Elisabet Reslegård och VDn för Kungliga Operan Fredrik Lindgren.
Den värsta fattigdomen är språkfattigdomen. Med språkets hjälp får vi vänner, bygger nära relationer, deltar i demokratin och genom språket bemästrar vi vårt yrke och får en plats i samhället. Vare sig man är datorprogrammerare, bilmekaniker eller statsminister måste man kunna rätt ord. Vi vet alla hur frustrerande det är att förklara någonting komplicerat, som det politiska läget i Sveriges riksdag, för en spanjor på ett språk man bara läste två timmar i veckan i nian. Så känner många barn och ungdomar att det är att prata på sitt eget språk. En undersökning som kom i våras visar att läsförmåga och läsförståelse bland tio-åringar sjunker i Sverige, och att språkojämlikheten ökar.
En av tre pelare i Rinkeby Folkets Hus är Bildning och språk. Sedan länge bedriver vi läxhjälp i huset. Sedan ett och ett halvt år använder vi akademiskt utbildade lärare med lång yrkeserfarenhet. Många är pensionärer. Flera har fått ett andra yrkeshem i huset. En pensionerad lärare i innerstan är en resurs, fast på fel ställe. En lärarinna berättade att ett av barnen hade fått som hemuppgift att räkna upp mineraler och redogöra för vad mineraler är bra för. Det är en sådan uppgift man kan ägna en halv minut åt, eller ett helt liv. Lärarinnan sa mycket klokt att jaha, då får vi gå till läroboken och se vad den säger. Pojken svarade: vi har inga läroböcker. Vi googlar. Lärarinnans kommentar var, den här ungen lär sig inte ämnet, han lär sig googla.
Nu har skolorna i Rinkeby bett oss att vid sidan om läxhjälpen starta en särskild grupp som läser och diskuterar skönlitteratur. Som läser bara för att det är så roligt. Det kommer vi att göra. I maj höll vi en Bokfestival i Folkets Hus tillsammans med Rinkeby bibliotek. Under ett dygn hade vi 700 unika besökare, de flesta kom från Järva. När Fredrik Backman eller den världsberömde somaliske författaren Nuruddin Farah talade – mycket kritiskt, för övrigt, särskilt till de somaliska männen, var Stora salen proppfull. Man kunde höra en knappnål falla. På Bokfestivalen talar vi om fusion. Sammansmältning mellan gammalt och nytt, vant och ovant. I en bra fusion vill vi att något ska vara hemvant, något ska vara främmande. Opera ska möta spoken word.
En författare som berättar om det som är typiskt svenskt på samma scen som en författare som talar om vad det innebär att vara somalier i Sverige. Författare som Nuruddin Farah eller Fredrik Backman söker en djupare sanning om oss själva. De berättelser vi hör om Rinkeby i media handlar om skjutningar och social utslagning. Det är en del av den verklighet vi lever i. Men det finns en annan berättelse. Den handlar om förändring, framtidstro och läxhjälp. Framtidens Wilhelm Moberg kommer från Rinkeby. Hon kommer att skriva en roman som heter Invandrarna. Den handlar om hur man får ett språk.